Jag sitter i skrivande stund och tänker så mycket och jag är nog verkligen inte ensam i dessa tider. Mitt huvud klarar inte av denna stress så jag försöker tänka positivt och att allt kommer bli bra och för hoppningsvis att viruset vänder snart. Jag hör fler av nära som tros ha drabbats och det gör mig stressad men tänker på alla i riskgrupperna som kan bli så dåliga. Själv har jag sjukdom och äter medicin för min sjukdom och denna medicin gör så jag får försämrat immunförsvar och det gör mig så ledsen. Detta kan försemra och göra virustet värre på mig.  

 

Jag kan ännu inte prata helt öppet om min sjukdom för jag har ännu inte accepterat detta fast jag nu snart haft den i 5 månader. Jag har inte berättat för alla hur det känns eller sakt exakt hur jag mår. Men jag har bra dagar och jag har dåliga dagar och tyvärr på senaste har jag haft fruktansvära dagar. Jag har haft mycket biverkningar på min medicin och detta tar väldigt mycket på min energi. Sover dåligt och då blir humöret inte det bästa eftersom min sjukdom gör mig trött och inte få sova då gör mig illa mående på dagarna.

 

Men åter till viruset. Jag har inte varit rädd för det utan mer för folk om kring mig. Jag har sen jag blivit sjuk försökt tänka mig för men man kan inte akta sig från allt. Men de som har gjort mig rädd är inte själva viruset utan hur folk beter sig och allt runt om kring. Mitt huvud klarar inte denna stress och att överallt läsa och se och höra. Detta har gjort mig sjukare. jag har haft mer biverkningar och mer små tecken på att min sjukdom förvärras. Men detta är något som sitter i huvudet för när jag lugnar ner mig och sitter och tar det lugnt så känns det bättre igen. Jag skulle besöka sjukhuset men detta har inte blivit av så jag går runt tyvärr ofta och tänker om min sjukdom skulle förvärrs just i denna tid och gjort mig stressad men framföralt har de även blivit stress över allt som händer runt om viruset. Jag är sjukskriven från min mammaledighet veta att det är väldigt osäkert på mitt jobb och på andras jobb. Som sakt jag måste sluta tänka och stressa. Jag kollar mindre socialmedier än innan och detta är för stressen. Jag känner att mitt huvud snurrar och är rädd för fler förändringar på min hjärna som jag redan har och jag vägrar få mina symtom tillbaka. Jag vill kunna prata normalt resten av mitt liv kunna skriva och må bra. Jag kommer aldrig bli frisk men jag kan göra så jag mår bra och försöka få familj, vänner och bekant runt mig att förstå Jag är inte samma Louise som innan tyvärr fast jag hela tiden sagt att alla ska ta mig som samma.   

 

Slut skrivet för idag. Jag kommer nu börja skriva igen på min blogg har jag bestämt mig för detta för att skriva av mig för att att göra min ångest och stress bättre.